Jag och min familj bor i ett åretruntboende med en stor äng nedanför huset. Om vi hägnar in hagen med ett staket, kan djur beta där.
En sommar lånade vi en ko och en kviga från en granne som hade bondgård. (En kviga är en ko som inte fått en kalv än.) Det var cirka två och en halv kilometer från bondgården hem till oss. För att få hem korna gick vi sakta bakom dem på grusvägen. Vi hade en röd flagga med oss för att varna bilar och andra som vi mötte på vägen, och det behövdes! Korna gick fram och tillbaka på vägen och stannade ofta. Väl hemma släppte vi ut dem i hagen.
Varje morgon ryktade vi dem och mjölkade kon. Kon hette Greta och kvigan hette Cilla. Jag prövade att mjölka. Då man mjölkar tar man sin hand runt spenen, (kons ”bröst”), och kramar ett finger i taget runt den. Då kommer mjölken ut i omgångar. Det gör inte ont på kon om man inte drar i spenen.
Av mjölken gjorde vi smör, ost och ostkaka. Vi fick röra i mjölken med en ”spade” och hällde sedan ner den i olika behållare så den fick stelna. Vi använde ”löpe”, ”vattnet” från mjölken, då vi gjorde ost.

Ostkaka gjorde vi av färsk mjölk, och åt med grädde och sylt. Jättegott!
Vi gjorde också smör och grädde. Hela processen med mjölken var jobbig men otroligt kul och lärorikt! På hösten fick korna gå tillbaka till ”matte”!
Skrivet av Hanna Löfgren.